Matprat, svammel, poesi

Visst är det fantastiskt hur vissa kockar, tänker framförallt på Nigella....Hon kan få matprat att låta som poesi, erotik och allt annat än hur det låter när vi andra pratar mat....

Ex.

Vi ska berätta att man ska hälla i den ljusa sirapen i skålen, på de andra ingredienserna.

Det skulle antagligen låta lite så här:

- Häll i den ljusa sirapen ner i skålen tillsammans med de andra ingredienserna.

Nigellas version skulle låta lite så här:

- Ta den sega bärnstensfärgade sirapen och låt den rinna ner i skålen och hamna som ett stort bärnstensberg över de andra ingredienserna.

det är lite härligt att lyssna till denna poesi av mat, samtidigt som jag blir så imponerad över att hon gör det hela tiden....undrar just om hon låter så i resten av hennes vardag.......

- Hej min fantastiska vän, vill du följa med mig på en promenad på den grå lite ojämna men fantastiska vägen , ner till den böljande ängen av de gröna löven som likt bomull och garn fläktar i vinden.

eller....

Nej, ,mitt älskade barn, du måste sätta på dig de djupa blå strumporna som följer dina vackra fötter som ett blått extra skinn som gör att värmen kommer att stanna kvar i fötterna och sprida sig som vågor genom hela din kropp när ni ska vara ute i den fantastiska luften och naturen som finns här ute utanför.

Jag hoppas att det inte är så.... ;) men men man vet aldrig....